Nattens hjältar på solgårdstaket

Klockan är runt halv ett. "Okej, vi gör det!" Jag, Anna-Karin och Martin går till varsitt rum och klär på oss de varmaste kläderna vi kan hitta. Lager på lager. Mössa, vantar, dubbla raggsockar, sjalar. Mjukisbyxor, underställ, tjocktröja. Hämtar all utrustning. Sovsäck, bäddmadrass, fleecefilt, kudde. Martin tar med sin skrivbordstol. Han langar ut stolen genom fönstret och ut på taket ovanför entrén. Kravlar ut genom fönstret och tar emot våra grejer. Jag kravlar efter och sedan Anna-Karin. Vi slänger upp alla grejerna från entrétaket och upp på det riktiga taket. Solgårdstaket. Jag ställer mig på stolen. Sätter ena foten på det öppna fönstret. Häver mig upp. Martin knuffar på underifrån. Rullar upp på taket som en strandad valross, så smidig är jag. Anna-Karin är lite graciösare. Och Martin som är jättelång tar sig upp lätt.


Vi vandrar på taket. Mot hörnet ovanför köket. Utsikten är enorm. Och stjärnhimlen. Och månen. Vi lägger ut bäddmadrass och liggunderlag. Anna-Karin hade inget att sova på, så vi ska dela på min bäddmadrass. Vi tar massor med kort. Vi måste ju ha bildbevis. Bevis för att vi verkligen gjorde det. Det som vi pratat om så länge. Att övernatta på taket.
Vi ligger länge och pratar i våra sovsäckar. Sjukt mysigt. Med månen och stjärnorna och ljusen från staden. Och vättern. Vad som händer när jag bli kissnödig låter jag vara osagt...
Plötsligt hör vi ett konstigt ljud. Anna-Karin skriker till. Vi vrider på huvudena och ser David komma ramlandes på taket. Han hade tänkt skrämma oss och det lyckades han ju med. "Skulle bara säga god natt" säger han där han står i t-shirt och fryser.
Han går ner till sitt. Ska sova i sin varma säng. Men vi ska klara det här. Med stjärnorna som tak somnar vi. På solgårdstaket.



Vaknar på morgonen och andas kall luft. Vänder på mig och släpper in kall luft i sovsäcken. Fingrarna är kalla i vantarna och när jag sväljer ömmar halsen. Ser ut över stan. Det är molnigt, men ändå vackert i morgondiset. Vättern är alltid vacker. Kryper lite närmare Anna-Karin.

Klockan 07.20 ringer Anna-Karins alarm. Dags att gå upp och äta frukost. Varm havregrynsgröt. Te. Frukt. Macka. Apelsinjuice. Känns som att jag har ett sår i halsen.

Vi blev nattens hjältar. De flesta tyckte nog att vi var rätt dumma, men alla sa lite med beundran i rösten "Va?! sov ni på taket?". Och det är nog många som är på en repris i vår...


Visste ni förresten att alla i Melodifestivalen sjunger genom auto tune? Det innebär att det är ett program som fixar till alla falska toner. Sjuuuukt besviken blev jag när vår lärare berättade det. Alla som sjunger lite falskt är alltså bättre. Länge Leve Håkan Hellström!!

//Flöjten