Detta är bara børjan...

På ett ämne som kan bli riktigt långt. Oändligt långt om man vill det.

80-talisterna, generationen "Extra Allt"

Min funderingar startade när jag satt med en Metro i handen, i denna Metron hade de så fint gett alla "Talister" specifika egenskaper.

Tro det eller ej men jag kännde i den sekunden en viss lättnad. En kännsla av att äntligen få en førklaring till all beslutsamhetsångest och all tvivel jag känner.

Jag tänkte, det är inte bara jag, det är det typiska 80-talistsyndromets fel. Dessutom som grädde på chokladpuddingen vet alla om hur vi känner och vad som ligger till grund før de problem vi har. Vad skønt, då behøver jag inte oroa mig längre...

Sådana är vi 80-talister:

Vi har haft fler valmöjligheter än någon generation tidigare. Redan från
skolåldern har det blivit en vana att välja och välja bort.

Vi har avundats før alla våra valmøjligheter, fått glænsa ikapp med kommentarer som, sådana møjligheter fanns inte på min tid.

Tillsammans med alla valmøjligheter skall vara miljømedvetna, utvecklande och på tårna.

Eller som METRO i sin artikel skulle uttryckt det:

“80-talisterna köper kravmärkt mjölk, har luffat runt i Thailand och vill köpa unisexkläder åt sina barn. De får ångest vid tanke på pensionssparande och smältande glaciärer. Befinner sig i ett konstant tillstånd av beslutsvånda. Vill välja rätt partner, rätt utbildning, rätt outfit, rätt karriär, rätt diet, rätt bostadskö och rätt kontakter”.

Vi är medvetna och kräsna matrealister som aldrig nøjer oss med det näst bästa.
En arbetsgivare är utbytbar, precis som en utbildningsplats eller ett telefonbolag.

Vi benämns som generation Y – efter engelskans ”why” – därför att vi ifrågasätter det som förut tagits för givet.

Kanske är det så, att vi mitt i allt, tappade bort fokuset på oss själva och därav all denna ångest!?

I give it away... och känner mig i vart fall säkrare i vetskapen av att vi är en generation under utredning.

Keso