En liten hälsning från mig!

nördiga nerver

Hmm, okej om Gb är plus-femman i ett ackord vilket ackord blir det då och vad är det naturligast att det efterföljande ackordet blir?
IDIOT! koncentrera dig på Lost nu.
Okej det blir ett Cm7+5 som borde gå till ett F7-9.
Okej koncentrera dig på programmet nu. Fast det går inte riktigt...

På lördag smäller det. Första antagningsprovet till Musikhögskolan i Malmö. Nerverna påminner mig om det hela tiden. Mina klasskompisar påminner mig. Mina lärare. Men mest av allt nerverna. Det var skönt att kolla på Lost igår istället för att börja producera min nya låt. Försöka koncentrera mig på något annat. Men helt fri från neurotiska symptom blir jag nog inte förrän vecka 13 när allt det här är över.

/Flöjten

enjoy!

http://listen.grooveshark.com/#/song/Little_Yellow_Spider/273954

biffén i rövén, slungad givetvis...

snö snö och åter snö

Efter en vecka av bottenlöst puder är man tillbaka i vardagen på skolan. Men även här finns snö. Inte till midjan. I alla fall inte om man står upp...
Efter att ha suttit länge och väl i bastun och blivit sådär lagom mosiga sprang vi ut i snön och rullade runt utanför entrén till Solgården. Alla fegisar stod halvt om halvt innanför dörren och tog kort.
Nästa gång vi gjorde en rusch sprang vi upp till Herrgården och gav Aron svettiga och snöiga kramar för att sedan halka tillbaka till solgården.
Jag, Mattias, Midi och Victoria är "the strong ones". Vi har sprungit i badkläder i snöstorm.

När jag vaknade i morse hade snön börjat smälta. Vilken TUR att vi tog tillfället i akt!

//Flöjten

lUnd

MAFA INC BIFFAR EN STEKT GÅS I ETT SLUNGAD PLÅTFAT MED KIWI OCH SKÅNSK GROVKORNIG SENAP.....

What can I say, I´m just diffrent

Take chances, take alot of them

becuse honestley, no matter where

you end up & with who, it always

ends up just the way it should be. Your

mistakes makes who you are, you learn

& grow with each choice you make.

Everyting is worth it, say how you

feel always. Be you & be okay with it.

Frillan med Prillan (ironiskt, eller hur)

Bilarna kör på snö i norrland

Det var helt naturligt för mig att gå runt naken i mitt korridorsrum på 20 kvadrat efter att jag duschat. Snurra runt och självtorka till superduper -låten med Glasvegas. Jag hör stojj utanför fönstret. Utsikt över parkeringshus. Vad kan ske där?! Pojkar, 5 stycken, iklädda full vinterutstyrsel och varsin snowboard i handen. Jag förstår, jag är i norrland, det är minst en havmeter snö, de ska åka. Nej inte åka, de ska hoppa, göra trix och snurror från parkeringdäckstaket. De är galna. Jag får kul. Jag är naken. De får kanske ännu mer kul.

pippi

Tappade istappar.

Hej allihopa.
På alla konstiga hörn av världen.
Jag kom precis ner för backen, tog rodelbanan ner till huset, fast med skidor på fötterna då.
Det är kul att variera sig lite men jag har inte gett upp snowboardåkningen.
Skidor är för farligt om man ramlar, massa saker överallt och benen flyger åt alla håll.
Annars är det nice.

I ögonblicket då jag rumblade in i en gran baklänges önskade jag att ni var här, så att vi tillsammans hade kunnat ligga i snön å skratta åt min klumsighet.
Det hade vart skoj!

Kram Keso

Som i en dröm

Någonstans långt bort i en drömvärld hörs ljuva toner. en ljuv melodi. Halleluja. Inte Jeff Buckleys version. Inte Leonard Cohens version. Det är mansröster och de kommer närmare.

När jag hör knackningen på min dörr inser jag att det inte är en dröm. Jag virar täcket om kroppen och öppnar dörren. 20 killar i kostym med ljus i händerna kommer in i rummet. Sjungandes Halleluja i stämmor. Jag kurar ihop mig i sängen och njuter av hela mitt hjärta.
Då bryter sig en av dem ut ur mängden. Han har en ros i handen och ett rött hjärta i papper som det står mitt namn på.
Efter ett tag börjar killarna röra sig mot dörren igen. Fortfarande sjungandes. Tårarna rinner nerför mina kinder. Det var det vackraste jag varit med om.

När den siste har lämnat rummet tänder jag lampan och läser dikten på det röda hjärtat. Tittar på klockan som visar 05:04. släcker lampan och somnar efter en stund med sången ringande i öronen.

Ett av mina bästa moments på SVF so far.

//Flöjten

upp upp i luften

Det är tre meter ner till scengolvet. Och ännu längre ner till det riktiga golvet. Längst upp på stegen står jag och hänger upp ett draperi som är astungt i ett järnrör i taket. Jag måste använda båda händerna för att knyta. Försöker att inte titta ner.
"Sofia du är JÄTTELÅNGT upp!" ropar Antonia som precis har kommit in i aulan. Jotack jag vet det du...
Klarade mig i alla fall helskinnad utan någon bruten rygg.

Bakom scenen hittar vi några fräsiga silverdraperier som vi ska göra en schyst entrédörr av. Vi hittar också kartong i silver. Den ska det göras stjärnor av. Och så ska "hajtänderna" användas till scenen. De legendariska "hajtänderna" som använts vid alla våra stora spelningar. Men just nu står dom i tv-studion som vi inte har tillgång till. Fixar vi imorgon. Den mest använda frasen idag. "Det fixar vi imorgon".

Men imorgon smäller det! Mitt första musikcafé!

//Flöjten