Take me wandering through these streets, where bright lights and angels meet..

Hej alla älsklingar.

Är pinsamt dålig på att skriva något vettigt själv på den här underbara bloggen, men det är super och det uppskattas enormt ni som är bättre på att uppdatera om allt som händer, görs, bryts, saknas och funderas på. (SANNA OPERERA DIG NU!!)

Men idag hade jag ingen ursäkt för att inte skriva några rader. Vädret är ok men inte lockande nog för en långpromenad, disken är diskad, tvätten tvättad, lägenheten jag sitter i är städad och fin och framför allt: alldeles tom sånär som på mig, tre datorer och en hög kläder som doftar väldigt saknad pojkvän.

Paolo Nutini rullar i spelningslistan och jag ligger i soffan, kollar lite slött framåt i kalendern och längtar efter våren. De nya vårkollektionerna på jobbet som växer för varje dag nu andas ljusa pasteller, luftiga ljusa jeansblå nyanser och varma beiga naturtoner. Längtar framåt, ge mig färg och liv och rörelse.. Ge mig ljus och värme, glädje sol och kärlek? Jag menar, ge mig KROKUSAR FÖR I H*LVETE!

Vår och sommar i den här staden är något av det bästa som finns , en frukost i solen på esp house i vasa/viktoria, glass vid kanalen och grill i slottsskogen. Ändå är jag glad att vyn utanför mitt fönster här i Almedal fortfarande är ganska grå och brun, för om solen redan var här och inte ni, ni som inte är här utan någon helt annan stans i något av jordens alla miljoner hörn, vore våren inte hälften så mycket värd. Våren kommer nog till oss som väntar på er här i Göteborg när ni landar på flygplatsen eller hoppar av tåget på stationen och sitter med oss på gräsmattor, uteserveringar och klippor. Så hoppas ni har ett par underbara månader ute på äventyr, men kom hem snart till oss så att våren kan börja på allvar!


Mycket kärlek, High 5

Now that the love is gone?

Jag vill verkligen tro på kärlek, men ibland är det som att tro på Gud: Ibland vill jag verkligen tro på honom men jag bara gör inte det. Vill bara att någon ska motbevisa mig. Alltså inte när det gäller Gud.

//Flöjten i ett visst missmod över livets motgångar

Vad hände med Grön Express?!

Här kommer man hem och tror att allt är som vanligt. Tills man ska åka buss! Grön Express verkar inte längre gå till Skogen. Vad är detta för något nytt idiotiskt påfund?!

För övrigt kan jag berätta för alla som befinner sig närmare Jönköping än 100 mil att vår klass ska ha Musikcafé onsdagen den 4e februari klockan 19. Kommer nog att bli en bra show så råkar ni ha några timmar över en onsdagkväll kan ni ju droppa förbi. Musikcafé innebär helt enkelt att man fikar och lyssnar på oss när vi spelar :)

//Flöjten

Kesos nya kärlek

studentliv

På väg hem till korridorsrummet (som jag för tillfället delar med min kusin) från Ica med en full kasse matvaror i vänstra handen gick jag stolt med tanke på mitt stundande storkok. Snön lyser vackert upp omgivningen i de annars ganska tråkiga bruna tegelhusen till studentkorridorer. Luften är frisk och den sköna studentklastrofobiska känslan jag faktiskt känner drygt 100 mil norr om min kära hemstad gör sig påmind med ett leende på läpparna.

Jag har tagit mig ända hit. Jag har kommit in. Jag känner välbehag, spännig, lycka och lite rädsla inför de kommande åren som student. Jag känner mer och mer för var dag som går att det är det här jag vill studera. Jag vill bli psykolog och just nu är jag stolt över mig själv.

Att det är folk som saknas kan jag ju aldrig sticka under stol med. Jag hoppas att alla ni som läser känner er berörda och mycket väl vet att jag är tacksam och stolt över var och en av er!

I vilket fall (det jag ska komma till) är att jag ringde mamma för att få psykisk stöttning och rådgivning i mitt storkok. Köttfärsås skulle tillagas och det skulle faen bli bra. "asså, mamma, hjälp mig med det här, vad tar jag först". Jag började fräsa löken och förbereda morötterna inför en riktig avhylning. Jag hörde mamma höjja rösten till ett litet förvånat och aningen skrattläge i tonläget. "Sa du att du köpt 800 gram köttfärs, det var värst vad du ska laga mat helt plötsligt"

Och det tog tid. Där stod jag med tre grytor i dess olika slag och kokade mat. Köttfärsås i röven och för all framtid. Hur skulle jag veta hur mycket köttfärs som skulle gå åt... Nu undrar ni väl alla hur det smakade. Jävligt gott ska ni veta. Full frys...

Sedan var det ju bänkning framför bone söker fr. Magnus skulle äntligen få sin Emma och ja, det var ju inte utan tårar i ögonen som jag betraktade deras kärlek.

pippilotta

Da satt vi har... pa andra sidan atlanen med en borjan till branna, spanska kanaler pa tv:n och maten kommer in lika fort som den kommer ut och livet ar inte sa dumt faktiskt. Goteborgs skargards drogade reaggebroder ar inte sa dumt som man kan tro. Speciellt inte om man rakar ta en bat tur eller en svang om ner under ytan...
Men, har finns ingen bandare sa langt ogat kan na, inga vevar, inga torra muffins, inga brutna handleder ( forovrigt sa ja du ar dum!)... inga er!!
Sa darfor blir betyget stort i men utan den beromda pricken.

manga varma till er alla fran majja-muffin och rasta-gunnar pa ett iskallt internet kaffe me sporegn utanfor.

Det är inte lätt när det är svårt.

Jo jag vet, det var dumt, och det är lätt att vara efterklok men en olycka händer så lätt. Speciellt för en naiv och dumdristig tjej som jag.

Doktorn sa: You got broken and dislocated wrists. We need to fix it, operate and you need bandage for 6 weeks.

Sjuksköterskorna: How did you manage to go 3 weeks with this?

Jag sa: I'm a strong girl... Och ångrade med ens besutet att gå till läkaren. Det är så mycket lättare att vara ovetandes om problemen. Det man inte vet mår man inte dåligt av. Helt klart.

Åkning imorgon någon?! Kalla mig dum, men va fan, livet är för kort för frakturbehandling.

Puss på er.
Jag har käkat Österrikisk Keso. Den är inte lika god som svensk.

Fråga mig inte varför eller hur..

jag hittade denna.. men snacka om nostaligitripp på hög nivå! MATILDA DU SAKNAS HÄÄÄR!! (niklas med men denna är tillägnad Matilda!) Här har vi the original utan mellanrum eller i fyllda meningar!

Full idag, full imorgon så ser
Livet ut för mig, jag skall aldrig släppa flaskan
Jag skall aldrig gifta mig.

På min gravsten, på min gravsten
Skall det ristas på latin att här
Under ligger stoftet av ett jävla fyllesvin.

Och alla maskar, och alla maskar
Som skall kräla på min kropp
De skall bli så jävla fulla
Att de aldrig kryper upp

Vårt mål är alkohol den enda dryck vi tål! SKÅL!

Janne är redo för pubrundan
men önskar hon var hos Matilda o Niklas!

Tårar - det bästa betyget

Musiklinjen befinner sig i skolans kapell för veckans gemensamma lektion. Lektionen där vi kan spela och sjunga för varandra. Öva att stå i rampljuset.

Rebecka har precis avslutat ett magiskt vackert pianostycke av Nils Lindberg. Ove, vår lärare, nickar åt mig. Jag och Antonia reser oss. Hon går till pianot och jag stället mig mitt på stengolvet framför. Jag berättar att jag ska sjunga Prelude To A Kiss av Alicia Keys. Hon spelar det snygga introt och efter en stund börjar jag sjunga. Det känns lite trevande i början, jag är inte helt van vid akustiken i kapellet. Men det går bättre och bättre. Josefine ler åt mig när jag möter hennes blick.

När jag möter Sabinas blick när tonerna klingat ut ser jag att tårarna rinner ner för hennes kinder och ögonen är rödgråtna. Jag går fram och kramar henne. Det var det finaste betyget jag har fått i hela mitt liv.

/Flöjten

I väntan på nästa DUMP...

...Lanpartar jag med mina nya homies på kvällarna, åker i halvuppåkta backar på dagarna, dricker öl i becken, med massa andra turister. Men vi bummare vet vart vi kan åka, vilka dagar vi kan vistas på rätt stälen för att undvik plogåkarna.
Morgorna är visserligen underbara och jag har förälskat mig.
I en ny bräda.
GNU; Banana magne-tracion...

I morse slapp jag tork upp spya. På mitt tvåtimmarsjobb som jag visserligen gillar starkt. Jag städar med en mamma på ett typiskt österrikiskt hus. Tre fina rum. Hon bjuder på frukost, lär mig tyska, vilket ja aldrig trodde skulle ske. Ger mig lite cash. Som räcker en dag högst. Allt är nämligen dyrare än okej här.

Vi sitter tre halvinvalidos i soffan. Ett pajat knä, en uppkuttad hand (Jens=Idiot :))) och så mina trashiga handleder då. Som iof inte bekymrar mig så mycket längre.

Nu är det ladies week, allt är iof fördel för tjejer här nere, bara för att vi är minoritet. Det går 5 killar på varje tjej. Jag trivs. Jag har fått fräknar på näsan.

Over and out. Keso.

resande

Jag är på väg in i ett nytt kapitel av mitt liv. Studentlivet. En kvinna ringde mig igår från Umeå universitet och sa att jag blivit antagen till psykologprogrammet. Jag blev spyfärdig och började skaka i hela kroppen. Efter mycket om och men kom jag tillsammans med min kära familj fram till att det här var en chans. Det skulle helt enkelt kanske vara ett rent av korkat drag att tacka nej.

Jag trodde verkligen inte det här. Helt galet. Ett dygn senare sitter jag på ett tåg mot Umeå. På väg mot något nytt. 100 mil bort.

Pippilotta.

Och så var det dags igen...

att vakna upp med ångest efter varje natt som involverat alkohol har nästan blivit som en tradition. Gårdagens "vi ska bara ta en öl" slutade som vanligt med en dyngrak Jannike och Johanna strosande ner längs Vasagatan.. (men ölen kostar ju bara 20 spänn...)
Startade på Handels där vi fyra rockiga brudar ensamma släppte loss på dansgolvet till barpersonalens stora förtjusning (kan tänka mig att tankarna gick nått likand : äntligen har vi nått att skratta åt..) Sofia o Nora åkte väl hem runt tolv men självklart va de ju onödigt att slösa bort en go fylla nu när man har köpt den så kvällen fortsatte galet nog till Nivå för oss andra ( mig o johanna såklart) där fok va ute för att just bara "ta en öl" så man kan väl säga att vi stack ut...
Resten är hemligt men ledde till diverse små panikångestattacker när väckarklockan ringde och skolan kallade.. Vet inte om det kanske är dags att budskapet ska nå fram: alkohol är inte bra för mig! men ändå vet jag att på lördag blir de fart igen.. Är det detta som kallas alkolism?

Mitt nyårslöfte har redan spruckit, skål på det!
Janne

Att vara ensam eller bara för sig själv?

Är det ett behov eller ett besvär?

Ibland vill man bara bli av med allt folk omkring sig och ensam läsa en bok eller se en film eller bara chilla ensam. Sätta sig ensam vid pianot och veta att ingen lyssnar.

Men ibland är man ensam och den högsta önskan man har är att någon knackar på dörren, ringer eller smsar. Men istället sitter man där ensam. Och känner sig bortglömd. Och sen när man väl träffar folk så undrar dom var man har varit hela tiden. Hela den tiden när man satt och väntade på att bli ihågkommen har de väntat på en själv. Hela tiden när man kände sig bortglömd och ensam lämnade man någon annan bortglömd och ensam.

/Flöjten

Mitt i natten

En melodi i natten. Och en text. Slår upp ögonen. Tänder lampan Famlar efter mobilen. Inspelningsfunktionen slås på. Sjunger det melodin. Lägger ner mobilen. Släcker lampan.
Mer text. Mer melodi. Tänder lampan. Famlar efter penna och papper. Skriver det som kom upp. Lägger pappret på golvet. Släcker lampan. Somnar om. Drömmer om låten.

På morgonen sammanställde jag det som inträffat inatt. Min första helt färdiga låt. Nu ska den bara produceras också...

/Flöjten

framgång

Hon såg mig i ögonen, tog fingret mot min haka och gav den en liten putt uppåt.

"Johanna, kom ihåg en sak...", sa hon och tog några steg tillbaka. Hon tittade mot den ljusstripa som slog sig fram genom gardinerna från de stora vardagsrumsfönstrena. Hon var en av alla dem som tyckt om att vara i just ljuset, vara i centrum och vara sedd. Nu var hon en av alla dem som försökte skymma sig själv. En av dem som tycktes ha någonting att dölja och en av dem som skämdes över vart livet hade fört henne.

Den före detta mannekängen vände sitt huvud mot mig igen och fortsatte "... in med magen, ut med brösten och lite vilja, då kommer du hur långt som helst."

pippi

Pimp My Bandare 2009

Nu är 2009 på plats! Gött nu kan vi lägga i nästa växel, gasa på och kör om dem andra, glida förbi och briljera, dansa som aldrig förr, va snyggast, va femjävlig, ge dig aldrig du kommer lyckas, va bäst, gå den biffiga vägen och våga lita på dig själv. Om nån kan så kan du, inga dippar bara toppar. Ge dig aldrig för du är ju snyggast, femjävligast och helt underbar...ta åt er av det goda livet, njut av allt vad livet har att erbjuda. Inget står i din väg. Ni är kort och gott helt oslagbara. I will play for you till I die...

LOVE YOU ALL !

bAnDaRn