Boys and girls!

Vet inte hur många de är som läser bloggen fortfarande men tänkte väl mest bara skriva lite för att ..aa ja vet inte riktigt kanske slösa bort lite av den tiden som jag egentligen inte har. Som ni vet drar vi imon o de ska bli helt jävla underbart! Är hemma två dagar sen 22-25 innan jag åker vidare till Umeå, får se om ja kan träffa några av er då! Hade jag velat ialla fall...
Ha en go augustimånad nu snyggingar så hörs vi!

Förresten om de är nån som har missat årets skönaste låt kolla in Röyksopp och Robyns : The girl and the robot. Helt underbaaaar!
/ Janne

lite otrogen

nu är jag lite otrogen mot er kära vänner. Fast jag är inte ensam. Men jag har skapat mig en alldeles egen blogg. Lite spännande. Fast kanske inte så himla nytänkande. Jag är ju inte direkt först..
Men ändå spännande. När kommer jag få min första läsare? Och vem kommer det att vara?

Om ni känner för att vara just den personen så kan ni kika in på

sofiakorus.blogspot.com

bara så att jag får någon liten ynka besökare. Snälla.

//flöjten

En Svin-Svår-Influensa

Jag har funderat lite, detta började jag med efter att jag läst om de antal tusen Gothia-Cup spelare som just nu invaderar vår stad. Inget illa om dem. Däremot illa är det om någon av dem har svininfluensan.

Senast förra veckan läste jag att över 3 miljoner ska vaccineras inom kort, då främst ungdomar och folk inom vården.

Vi kan stå inför en katastrof eller?! Nu verkar det iof inte vara så att man nödvändigtvis dör som det var för ett halv år sedan. Nu blir man bara störande mycket sjuk.

Läste att Gothia har rustat upp med karantänrum ifall det visar sig att någon av de stackars fotbollsspelarna skulle insjukna.

Tänk då hur mycket saliv, kramar och svett de redan utbytt med varandra. Kanske är jag extremt ologisk i mitt tänkande, men tänk om vi startar årets Gothia epidemi Hur skulle det se ut för stackars Göteborg som bara vill bättra på sommarkassan och dra hit lite turister.

Keso

Kontrasten

Spenderade några dagar i Jönköping. Glömde för några dagar bort hur livet med jobb och skit under naglarna ser ut här hemma.
Bodde i en jättestor lägenhet. Själv. Hade ingen mat och inga pengar, men på något vis löste det sig ändå.
Gled in på relaxavdelningen på hotellet som bandet bodde på. Massagebubbelpool. Discobastu.
Gratiskonserter. Snacka med artister. Efterfester med TT på Twin eller hemma hos honom. Vin i mängder. Och öl. Folk med spännande och kreativa jobb. Kontakter.
Satt och pratade jättelänge med en man som sysslade med film och foto. Han var intresserad av vad jag gör och ville kolla in min myspace. "Om du behöver hjälp med någon video eller nåt" sa han. Wow. tänkte jag.
Jag och JD fick skjuts hem med TT i SMOT-bussen. SMOT, smålands musik och teater betalar. Som vanligt. Han skulle på något jobb Göteborg. Semestern skulle han spendera i Wien och Barcelona. Halmstad.
Han pratade om alla häftiga jobb han skulle på. Om övernattningslägenheter här och där. Om kändisar. Operan. Dansare.
Jag och JD pratade om musik och framtidsplaner inom branschen. Drömmar. Mardrömmar.

Blev avsläppt hemma. "Hej då! Ses snart hoppas jag!" sa TT med ett leende.
Slut på det glammiga. Om det nu var det. Men nu hade jag i alla fall mat. Men fortfarande inga pengar.
Jobb dagen efter. Definitivt slut på glammet. Inga övernattningslägenheter i centrala stan här inte. Inga kreatörer och visionärer. Istället ösregn och en skåpbil som knappt startar. Utan CD-spelare.

//Flöjten

Ett span från min glasruta

Sitter och blickar ut mot gatan. Mängder av ungdomar knatar förbi, stressade för att hinna byta om till jobbet. Nog också det enda de har i tanken. Ännu en jobbdag inne i den stora grön-rosa parken.
Dagens samtalsämne kommer garanterat att vara vilka som hånglade på festen igår.

Igår tänkte jag tillbaka på min första sässong. Då levde vi för festerna. De var ju så sjukt spännande och roliga. Enda gången man faktiskt fick visa sitt sanna jag, från utsidan sett då.
Den uttvättade lisebergspiken och de marinblåa korbyxorna är ju inget som går att vara särskillt orginell med. Visserligen har de nu bytt upp sig till knall lila tröjor med rosa kant. Lovar att de kan se sjukt feminint ut på vissa speciellt typer.

Endel trendrikgtiga personer viker visserligen upp kanterna på shortsen eller armarna på pikén trots att detta var emot policyn. Vill man sticka ut ur mängden får man ta till även de små hjälpmedlen.
Men på det stora hela ser vi alla likadana ut. Vi ska följa samma mall och helst vara den sanna lisebergaren hela sommaren. Jag kan lova er att de minsann är ett heltidsjobb. För utanför den lilla boken "allt en lisebergare behöver veta" finns även det osynliga manuskriptet.
Det där egentligen allt viktigt står.
Allt du behöver veta för att klara av det sociala spelet. Veta hur du skall klara av rasterna och tiden efter arbetspasset. Alla förfester och drinkbeställningarna på trädgår'n.

Liseberg är inget vanligt jobb, det är en livstil, ett sommarkollo. Något man måste leva för att uppskatta.
Det är något jag lärt mig i år.