Sitter och blickar ut mot gatan. Mängder av ungdomar knatar förbi, stressade för att hinna byta om till jobbet. Nog också det enda de har i tanken. Ännu en jobbdag inne i den stora grön-rosa parken.
Dagens samtalsämne kommer garanterat att vara vilka som hånglade på festen igår.
Igår tänkte jag tillbaka på min första sässong. Då levde vi för festerna. De var ju så sjukt spännande och roliga. Enda gången man faktiskt fick visa sitt sanna jag, från utsidan sett då.
Den uttvättade lisebergspiken och de marinblåa korbyxorna är ju inget som går att vara särskillt orginell med. Visserligen har de nu bytt upp sig till knall lila tröjor med rosa kant. Lovar att de kan se sjukt feminint ut på vissa speciellt typer.
Endel trendrikgtiga personer viker visserligen upp kanterna på shortsen eller armarna på pikén trots att detta var emot policyn. Vill man sticka ut ur mängden får man ta till även de små hjälpmedlen.
Men på det stora hela ser vi alla likadana ut. Vi ska följa samma mall och helst vara den sanna lisebergaren hela sommaren. Jag kan lova er att de minsann är ett heltidsjobb. För utanför den lilla boken "allt en lisebergare behöver veta" finns även det osynliga manuskriptet.
Det där egentligen allt viktigt står.
Allt du behöver veta för att klara av det sociala spelet. Veta hur du skall klara av rasterna och tiden efter arbetspasset. Alla förfester och drinkbeställningarna på trädgår'n.
Liseberg är inget vanligt jobb, det är en livstil, ett sommarkollo. Något man måste leva för att uppskatta.
Det är något jag lärt mig i år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar