min första, största och kanske enda riktigt stora förebild.

När jag var typ 7 år dansade jag till hans låtar. Min andra egna cd-skiva var "Blood on the dancefloor" och den fick jag i julklapp när jag var 9.
När någon härmade honom på småstjärnorna ville jag alltid att den personen skulle vinna, hur kass han än var.
Jag försökte alltid härma hans moves. Jag ville sjunga som han. När han spelade på Ullevi gick vi upp på berget bakom vårt hus och lyssnade, för just den dagen blåste det åt rätt håll och vi kunde urskilja vilka låtar han spelade. Jag var för övrigt jättearg på mina föräldrar för att jag inte fick gå på konserten.
Jag laddade ner hans videos och lärde mig nästan hela thriller-dansen. Jag lyssnade på mammas och pappas LP-skivor.
När "invincible" kom och pappa köpte den lyssnade jag på den jämt.
När han friades från fängelse blev jag glad, även om han kanske var skyldig. Jag ville liksom inte tro att han var ond.
När jag fick höra att han skulle göra nya konserter i London tänkte jag köpa biljetter, men de var slut.

Jag har lyssnat på Michael Jackson hela mitt liv. Beundrat honom. Tyckt synd om honom. Inspirerats av honom. Varit arg på honom. Drömt om att se honom live.

Jag fick aldrig se min idol i verkligheten. Kungen av pop är död.

//flöjten
ps. jag vet att det bara är jag som skriver och att det antagligen inte är någon som läser... undrar varför jag skriver då..? jaja, hoppas kan man alltid.

om att satsa på musik (i bästa fall)

Du spelar sitt instrument och gör familjen tokig för att du övar hemma när det inte passar dem. Du kanske bildar ett band eller också kör du solo. Du skriver lite låtar. Du får lite spelningar. Mamma och pappa och kanske syskonen och de närmaste vännerna kommer och kollar.
Du skapar lite kontakter och får lite mer spelningar. De närmaste kanske kommer och kollar. Och deras kompisar. Kanske.

Du säger att du funderar på att satsa på musiken. Allas första reaktion är "Ska du inte ha ett riktigt arbete istället? Det är ju så svårt att få jobb inom musik!". Några få pushar och säger att "det är klart att du ska satsa!"

Om du lyckas bra med kontakterna kanske du kommer i kontakt med ett skivbolag. Du kanske får ett kontrakt. Du kanske får släppa en singel. Wow vad stort tänker du. Singeln finns i bästa fall på Spotify, kanske också på iTunes Store. Annars får du väl lägga upp den själv på MySpace.
Singeln kanske spelas i radio en gång. En gång.

Du kanske får lite mer spelningar. Det kan hända att någon som inte känner dig direkt, utan genom en kompis kommer och tittar. Pubilken kanske måste betala 50 kr för att komma in. I bästa fall behöver du inte betala hyra för lokalen.

Du träffar en massa folk i branschen. Såna som det går bra för. Såna som har spelat i Stockholm. Och på Roskilde. Och du får ständigt tänka "men det är ju kul när det går bra för andra".

Du får ännu fler spelningar. Du skriver mer musik. Du spelar in. Du får kontrakt för en skiva. Får fler spelningar. Nu kommer även kompisars kompisars kompisar. Någon kanske har hört din låt på radion den där enda gången.
Skivan släpps. Den kanske finns både på Spotify, iTunes och på CDON.com. Men inte på Ginza. Där har de aldrig hört ditt namn.

Du får göra en turné. Det är vad de kallar det. Spela på lite klubbar. Kanske till och med i Stockolm. Men mest i Småland typ.
Du får en egen hemsida. en punkt-com-hemsida.
Du vill spela på Roskilde. Får spela på Emmaboda. Får va nöjd med vad du får.
Du får spela in en skiva till. Du får spela på Liseberg. I ösregn.

När kommer Globen? När kommer Ullevi?

Är det värt det?

JA!

//Flöjten

den stora damen

Häst-tjejer, ni kommer väl ihåg henne? Hon som aldrig var nöjd. Hon som favoriserade. Hon man gömde sig för när hon kom in i stallet. Hon som sällan berömde. I alla fall inte mig.

En sån finns på mitt jobb. Samma kroppsform. Samma starka röst. Samma dialekt. En annan hårfärg. Ett annat namn. Och av någon konstig anledning verkar hon gilla mig.
Kanske av sympati. Jag är ju bara en liten svag tjej som är blond och blåögd och bara orkar lyfta en tidningsbunt i taget. Men jag är inte jobbig. Och oftast har hon inget att klaga på. Hon log nästan mot mig igår.

//Flöjten

Värdigt gammal eller förlorat ung?

Kan man bli gammal? Var går gränsen mellan ung och gammal?

Ena dagen är man ung och får göra vad man vill så länge inte polisen ringer hem till mamma och pappa och andra dagen har du barn, villa och vovve men innan du vet ordet av spenderar du dina dagar med att titta på fåglarna som du har matat utanför ditt fönster.

Men när händer det? Finns det någon ålder? Finns det något tecken för varje människa, ett tecken på att det är dags att börja prata om barndomen istället för att leva den? Är det när man har skaffat ica-kort? När man ser fram emot goda kex med ost och ett glas rött framför en engelsk deckare? När man åker på charter med sin ”partner”? När man får dåligt samvete för att man råkat göra något vårdlöst? När man köper en ögonsten som spenderar större delen av sin tid inomhus för att den inte skall slitas? När man börjar betala TV-avgiften? För det kommer väl en dag när det händer? Eller roppar Majlis ”Moget” efter Knut när han tog två bullar till tvåkaffet på ålders hemmet? Skulle inte tro det... Eller blir det när man sitter och skrivet ett blogginlägg som om man sett generationer komma och gå…?

Nää jag tror inte på gammalt. Jag tror på åldrad erfarenhet. Att bli gammal innebär inget annat än att solen har gått upp fler gånger sedan den dagen då du såg den för första gången. Annars är det upp till dig att avgöra om du sakta men säkert vill bli den visa typen i en insutten fåtölj som berättar om hur mycket bättre det var förr. Eller så blir man personen som visar hur man har startat fester på det bästa sättet de senaste årtionden. Varför inte med en Walkie talkie i handen och marshmallows bakom glasögonen?

Oroa er inte över om solen går upp i morgon utan njut av livet och bli schtekigt långlivade för det som har hänt är redan gjort men framtiden väntar på dig oavsett siffrorna i passet!

/ En alldeles lagom rynkig Gunnar

Ps ett måste att lyssna på är Magic System - Meme pas fatigué, synd att man bara förstår sju ord... Ds

ett vithårigt troll i räkförpackning

Det är så jag ser ut efter en dag på smithska udden med brockmar och vår gemensamma (o)vän Maui Babe.
Visst var det mysigt att ligga på klipporna i solen!
Visst gör det ont att ha bränt sig över hela kroppen. Är röd som en nykokt räka. Det enda som är bra är att håret är ljusare :) en liten seger i alla fall!

Tog farväl av en liten vän idag. Han haltar vidare till de saliga marsvinens ängar. Slapp följa med till veterinären när de gjorde "det". Tack.

//Flöjten

Weekend!

Savemoln, PREparing a HUGE weekend to come!
It's going to be fucking amazing. Grand el torrrrro, med tillhörande stek och smek!

Let the show begin...

STIM

Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå ska man alltså vara medlem i nu när man gör musik. Då kan det bli klirr i kassan om min musik spelas offentligt! Och det vill man ju inte gå miste om! Även om ingen spelar min musik offentligt....

...än...

//Flöjten

Trött

Jag är så trött nuförtiden. Har det att göra med att jag har för lite att göra eller för mycket? Eller är det bara så att de saker jag gör aldrig riktigt blir som jag förväntar mig att de ska bli och saker sällan går som planerat?
Det kanske är omställningen att komma hem. Kanske saknar jag bubblan. Samtidigt som det är jätteskönt att vara hemma! Och alla träffa er. Mina favoriter.
Ser fram emot Närke! Jag vet inte vad jag ska förvänta mig förutom att det kommer blir grymt. Och jag tror inte att det kan bli på något annat sätt. Det är ju ändå vi!
//Flöjten

Från norr till söder

... och ibland behöver man mer syre, näring och solljus för att växa. Sommar.

Så visades det sig att idag skulle det packas. Jag visste inte hur jag tänkte innan men en ryggsäck ska hela sommaren rymmas i. Jag behöver inte ha så mycket kläder... Kände jag mig duktig eller vad var det som fick mig att känna så. Var det min röst på miljöpartiet i söndags som fick mina materialistiska och narcisistiska tankar att vilja dölja sig? Dölja sig på en minimal yta.

... och damsugit har jag inte gjort och inte heller plockat iordning. Smärre bombnedslag och disk i travar i köket. Kära studentliv och studenter- fan vad underbart, jag älskar det här. Studentliv! Fäst vid norrland verkar det också som. Fäst vid ett inskränkt klaustrofobiskt och ofta kallt studentområde med nära 40 000 studenter. Såklart vill jag charma er. Kanske får jag med mig någon eller så får jag det inte alls, kanske inte ens i tanken, men just nu gör det detsamma. Vi har sommar, solen skiner och glädjen finns i luften. Jag ska snart träffa er igen och känslan av 100 mils avstånd känns för mig helt oväsentliga.

En termin har redan gått och nordblom är nöjd, jag har blommat i norr och blivit nordblomma


Bloggen är väldigt fin nu btw...

KONST PÅ KONSITG NIVÅ

-Vad fick du i födelsedagspresent?

-En ryggsäck i trä!

En sån där ryggsäck som jag alltid önskat mig.

En ryggsäck som jag inte viste jag behövde. Men nu när jag väl har den, kan jag inte förstå ett liv utan den!

Mer Gunnarsjö verkstad åt folket!

Kärlek från Mys Muffins

och så plötsligt var allt som vanligt..?

och så loggade jag in på facebook (som jag gör var femte minut nuförtiden) och så var du inne och så pratade vi och så var allt som vanligt och så funderade jag över varför jag överhuvudtaget hade tvivlat...?
//flöjten

confusion...

Hur ska jag tolka vad och när ska jag tolka det? Hur kan jag tolka det?
En fika eller två, promenad, en kram, ett leende, ett hej då. Vad händer?

/flöjten

Sommar på denna