Värdigt gammal eller förlorat ung?

Kan man bli gammal? Var går gränsen mellan ung och gammal?

Ena dagen är man ung och får göra vad man vill så länge inte polisen ringer hem till mamma och pappa och andra dagen har du barn, villa och vovve men innan du vet ordet av spenderar du dina dagar med att titta på fåglarna som du har matat utanför ditt fönster.

Men när händer det? Finns det någon ålder? Finns det något tecken för varje människa, ett tecken på att det är dags att börja prata om barndomen istället för att leva den? Är det när man har skaffat ica-kort? När man ser fram emot goda kex med ost och ett glas rött framför en engelsk deckare? När man åker på charter med sin ”partner”? När man får dåligt samvete för att man råkat göra något vårdlöst? När man köper en ögonsten som spenderar större delen av sin tid inomhus för att den inte skall slitas? När man börjar betala TV-avgiften? För det kommer väl en dag när det händer? Eller roppar Majlis ”Moget” efter Knut när han tog två bullar till tvåkaffet på ålders hemmet? Skulle inte tro det... Eller blir det när man sitter och skrivet ett blogginlägg som om man sett generationer komma och gå…?

Nää jag tror inte på gammalt. Jag tror på åldrad erfarenhet. Att bli gammal innebär inget annat än att solen har gått upp fler gånger sedan den dagen då du såg den för första gången. Annars är det upp till dig att avgöra om du sakta men säkert vill bli den visa typen i en insutten fåtölj som berättar om hur mycket bättre det var förr. Eller så blir man personen som visar hur man har startat fester på det bästa sättet de senaste årtionden. Varför inte med en Walkie talkie i handen och marshmallows bakom glasögonen?

Oroa er inte över om solen går upp i morgon utan njut av livet och bli schtekigt långlivade för det som har hänt är redan gjort men framtiden väntar på dig oavsett siffrorna i passet!

/ En alldeles lagom rynkig Gunnar

Ps ett måste att lyssna på är Magic System - Meme pas fatigué, synd att man bara förstår sju ord... Ds