Häst-tjejer, ni kommer väl ihåg henne? Hon som aldrig var nöjd. Hon som favoriserade. Hon man gömde sig för när hon kom in i stallet. Hon som sällan berömde. I alla fall inte mig.
En sån finns på mitt jobb. Samma kroppsform. Samma starka röst. Samma dialekt. En annan hårfärg. Ett annat namn. Och av någon konstig anledning verkar hon gilla mig.
Kanske av sympati. Jag är ju bara en liten svag tjej som är blond och blåögd och bara orkar lyfta en tidningsbunt i taget. Men jag är inte jobbig. Och oftast har hon inget att klaga på. Hon log nästan mot mig igår.
//Flöjten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar