framgång

Hon såg mig i ögonen, tog fingret mot min haka och gav den en liten putt uppåt.

"Johanna, kom ihåg en sak...", sa hon och tog några steg tillbaka. Hon tittade mot den ljusstripa som slog sig fram genom gardinerna från de stora vardagsrumsfönstrena. Hon var en av alla dem som tyckt om att vara i just ljuset, vara i centrum och vara sedd. Nu var hon en av alla dem som försökte skymma sig själv. En av dem som tycktes ha någonting att dölja och en av dem som skämdes över vart livet hade fört henne.

Den före detta mannekängen vände sitt huvud mot mig igen och fortsatte "... in med magen, ut med brösten och lite vilja, då kommer du hur långt som helst."

pippi