onsdag 26 november 2008

Tal till framtiden

Egentligen, hur ska man veta? Spelar detta någon roll? Talet. Eller?! Vi alla ska ju faktiskt dö och då kommer varken du eller jag ha någon glädje av detta tal. Oväsentligt.

Det är just denna tanke som ibland får livet att kännas så hopplöst. Hade du valt att bli född om du vetat att allt det du byggt upp och upplevt varit som i onödan? Onödigt med denna strävan och glädje. Varför denna strävan? Döden. Strävan, till vilken nytta?

Visioner, drömmar och framtid. Utveckling. Lycka. Drömmar. Framtid.

I have a dream att allting faktiskt spelar roll. I have a dream att alltid minnas vår lycka, styrka och gemenskap. Jag har en dröm om att Göteborg, Lund, Oslo, Gunnarsjö, etc. blir grannar. En dröm om att SJ sänker biljettpriset och höjer hastigheten på alla tåg. I have a dream att få se Matilda få hängpattar, Mårten skrumppittt, Markus gå med rollator och Sofia få stora blöjjor mot läckage. Jag har en dröm om att få se oss alla åldras. I have a dream att få se oss veta om livet.

Det spelar kanske ändå trots allt roll. Det spelar roll med vilka jag fyller mitt liv med. Att kunna känna sig nöjd och tillfreds. Det är väsentligt. Det är viktig med glädje och gemenskap. Denna strävan. Livet. Tillsammans. Leva.

Vi tänker framtid och lycka. Vi tänker frihet. Kunskap om den fria viljan. Okunskap. En vilja, strävan och en dröm.

Det är svårt att veta, särskilt om framtiden.

pippilotta

Inga kommentarer: