Det är rött ljus på scenen. Publiken har satt sig efter pausen. Joel räknar till 10. Långsamt. Öppnar dörren till scenen. Går in. Ställer sig mitt på scenen. Knäpper upp kavajen. Knäpper den igen. Ser lite bortkommen ut. Rättar till skjortan. Går tillbaka till dörren och går ut från scenen.
Fjärilarna börjar fladdra i magen. Joel öppnar dörren igen. Sen går Pär in. Nu är det min tur. Scenen står nästan tom. Antonia går bakom mig. Jag kramar Joel. Skakar hand med Pär. Föreställningen har börjat.
En bit in i föreställningen sätter jag mig på scenkanten och sjunger. Personerna på första raden måste höra att jag inte sjunger speciellt bra. Men jag är inte nervös. Inte osäker. För uppslukad av att berätta historien.
När vi sjunger "Great Minds against themselves conspire" börjar jag inse att det snart är slut. Det vi har jobbat för hela terminen. Snart faller fjärdarna från taket. Vi går ner på knä bakom den döende Dido. Ljuset sänks. Det blir mörkt. Applåder.
Det är över.
//Flöjten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar