torsdag 23 oktober 2008

en form av yrkesskada

Mitt jobb gör att jag var dag ser människor, personligheter och kroppar i ett åldrande.


Träffar jag killar tänker jag på hur de kommer till att se ut efter ganska många år. Likaså gäller tjejer. Jag tänker på vem som fötts med oddsen på sin sida om att bli en fräsch pensionär och fin som gammal.

Jag tänker alltså på diverse kroppsdelar men även personlighetsdrag i ett åldrande. Den stackaren får nog hängpung. En annan får vatten i benen och resultatet blir otroligt stora vader. En tredje får skrumppung, förkrympt snopp, uppsvälld mage, plattrumpa, säckar runt ögonen, jättenäsa, ett bröst, inga bröst, spruckna leverfläckar eller ett otroligt gäddhäng.

Vem av oss och de vi träffar blir dement? Vem kommer vara den som bajsar på golvet, kokar sin urin på spisen eller helt enkelt inte bajsar alls? Vem blir barnlös? Vem kommer dö först, vem kommer dö sist och bli ensam kvar?

Något jag lär mig flera gånger per dag är att tiden går fort. Det dröjer inte länge förrän vi blir gamla. Men trots de förbiflygande åren kommer vi hinna gör mycket. Vi kommer att ha gjort mycket för att förhindra och förtränga tanken på ett åldrande. Ignorera ålderdom och döden. Det kommande och stundande. Det vi har gemensamt du och jag. Vi kommer att dö.

Jag tänker på damen som skulle på middag med tjejgänget. De som finns kvar. ”Några har kommit och några har tragiskt lämnat oss under de år som gått” sa hon och slog snabbt ner huvudet för att sedan titta upp och se ut mot fönstret mot det som finns bortom. Bortom livet.

Jag ser på dig, mig och oss. Jag vill ha er med på resan mot ett åldrande. Genom livet. Det är vackert. Att vara gammal är vackert. De har sett, hört och gått igenom mycket. De vet hur det är att leva. Ännu finns det mycket att lära…

pippilotta

Inga kommentarer: