På sällskapsresa med släkten

Nu har den utbildade turisten varit på sitt livs första charterresa.

Charterresan har fått en ny innerbörd för mig. Nästa gång Stig Helmer ringer under vinterhalvårets dystra månader är resväskan packad och klar, jag bangar inte!

Att bara få komma i väg förgylla vardagen en stund har varit hur härligt som helst, och sen att det var just var på Kreta var bara ett plus.

Kreta låter kanske inte så spännande och originellt men det blir vad man gör det till. Åker man med sin mamma, pappa, syster, bror, fastrar, morbror, morfar och kusiner blir det originellt hur man än gör eller var man än åker.

Att vandra en hel dag i Europas längsta ravin är något jag kan skryta om länge. Eller rättare sagt att hela min släkt vandrade Europas längsta ravin utan att bryta fötter eller armar är kanske en större merit. Vackert var det och värt mödan var det med.

En annan merit från Kreta är att jag har vågat dyka igen. Själva tanken är väldigt läskig….dina lungor sprängs om du går upp för fort, men om du stannar kvar här nere utan luft dör du ändå. -Men fortsätter du leva kommer du dö någon annan gång svarade Kostas (min dive body) på det påståendet. När man tränger undan den där diskussionen är det inte svårare än…andas in andas ut och det var så jag gjorde.


När jag jämför med sist jag reste känns en vecka pytte lite, men faktum är att man hinner med väldigt mycket på bara 7 dagar. Det blir på ett annat sätt, var dag blir en upplevelse utöver det vanliga. Varje kväll är ett uppslag i fotoalbumet. Varje dag är flera bilder på kameran. Bilder som senare kommer vara jätte kul att ha. Bilder som jag gärna delar med mig av, en favorit i repris kanske?? Projektor, stor vit duk och ”intresserade” åskådare…
….. Jag lovar det blir ingen favorit i repris, om ni vill se mer från mitt äventyr så finns det på fäjan!
Peace love and understanding er gyllenbruna mys muffin