kärlek

Är kärlek att vara fri och vad är det egentligen? Den fria viljan. Kär? Det känns på något sätt som om man redan vid barnsben växer upp i en av de vuxna förställd värld av kärlek. Den fria och fina kärleken. Den man väljer själv och den som finns där.

När jag var omkring 15 sprudlande hormoner och kärlek verkade helt plötsligt vara att hångla. Det var början på en frihet och på ett nytt spännande kapitel i mitt liv. Bara hångla. För det var det jag gjorde i alla fall. Hur kul det var efter några timmar kan man ju nu undra... Då var kärleken kort, i vart fall för min del. Men nu. Det är skillnad. Nu är det inte ens kärlek att ha sex. Hur gör man då nu? Prata, öppna upp sig och visa hela sin frihet. Ta emot, lyssna och våga lita på. Det visade sig att det var som att åka i en känslomässig bergoch dalbana där minsta lilla oväder kunde få tåget att stanna.

Det krävs mycket för att få tåget att fortsätt lunka smärtfritt (om det nu går). Trots det finns människor överallt som vågar detta. Vågar prova på att känna smärta och lycka. Vissa mer och oftare än andra. Hur lär man sig då vad kärlek är? Sitta fritt och frivilligt i tåget eller springa fritt och frivilligt vid sidan av? Det är bara att fortsätta finna ut sitt sätt ,vad kärlek är och om den ständigt förändras. Kanske blir den till den oskyldiga kärlek vi en gång läts tro att det var. Tillsammans med den fria kärleken i jakt på en levande dröm. Frihet.

pipplotta