Ett sagolikt äventyr...

Det var en dag, inte en vanlig dag, heller ingen ovanlig dag i de tre tanternas vardag. Tant Gredelin utbrast, väninnor, ikväll ska vi se till att ha mysigt, på vilket tant Grön efter att ha övervägt halsontet skickade iväg ett brev med den lokale brevbäraren och sade ja.


Tant Gredelin bad henne även ta kontakt med tant Brun som hade vägarna förbi gården lite senare på eftermiddagen.

Efter att tant Gredelin utfört alla dagens nödvändiga sysslor ställde hon sig väntande på sina två väninnor nere vid bron över vattenfallet, som mynnar ut i den lokala forsen var tant Brun som ofta brukar fukta fötterna i. Hon sysselsatte sig med att studera det myller av folk som redan anlänt för att visa kvällen sin uppskattning.



Som alltid, då fint sällskap kommer sent, kände sig tant Gredelin nöjd med tidsberäkningen då hon såg sina två likasinnade skrida ner för slänten.


Mina damer, utbrast hon, vi ska på marchallvandring genom byen. Är det inte alldeles förträffligt mysigt utbrister tant Gredelin varpå hon fick jakande svar från de bägge damerna.



Och så begav de sig ner och in i folkmyllret. Slingan längs forsen ner mot byen var upplyst med massvis av marchaller och längs vägen stoltserade sångfåglar, gycklare och paradartister med sina nummer. Wahlmanns Salonger slog på stort och visade kvällen till ära ett nummer av akten Fantastique.


På grässlätten som kantrar till det bedårande Grunnerlukka sprang barn klädda i alla höstens magiska färger.

Arm i arm traskade de tre tanterna runt och vid ett stopp längs vägen mötte de på farbror Blå som hälsade vänligt. - Kvällen börjar bli sen mina damer, är det inte dags att bege sig av hemåt?!


- Joväl, tant Grön tar till orda och leder de två mycket nöjda vänninorna hemåt.

K(eso)RAM