Hon svarade inte. Det var svårt. Jag fick lära mig att det kallades att ignorera. Skjuta ifrån. Det handlade om att aldrig släppa taget. Att inte mista kontrollen. Hon pratade om känslor, men höll de för sig själv. Hon ignorerade, ville vara stark. Visade en hård fasad. Hon höll stenhårt tag om den, som om det skulle vara sin räddning. Att mista den skulle kallas svaghet. Nedvärderande. Du ska vara stark, det är dina egna ben du står på! Ta lärdom.
Hon ville berätta. Delge. Det är livet. Att leva. Hon kände medgångar och motgångar. Hon lyssnade, fanns där. Hon pratade om tron på sig själv och om att våga. Att våga chansa, våga lita på och våga leva. Släpp känslorna fria. Visa. Våga vara svag! Hon sa att vad andra tänker spelar ingen roll. Det är vad jag tänker. Vad jag tänker om mig själv. Ta lärdom.
Jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel. Det jag vet är att vi har starka band. Jag och farmor. Jag och mormor.
pippilotta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar