Alla tittar på mig och avundas min självsäkerhet och mitt mod. De tänker att jag är cool och de vill vara som mig. Klockan är fyra och det är mörkt ute. Jag går på gatorna och möter människor från alla världens hörn. Jag får ögonkontakt med de alla arbetslösa människorna och tror mig förstå deras situation.
På dessa gatorna där min nya bostad för några veckor ligger är varannat skyltfönster fyllt med kebab 45 kr men lika ofta pizza 89 kr. Det är också här man kan få en dobbel latte för 20 istället för 33kr som det kostade vid korsningen där förra lägenheten låg.
Här verkar det också som att invånarna är färgblinda. Ingen tycks följa de rödljus som finns för gående. Istället går de rätt ut i gatan och parerar mellan bilarna. Det moderna samhället är nog inget de hunnit följa med i.
Mina tankar om min coolhet känns efter ett tag rät patetiska. Vem tror jag att jag är? Att jag ens reflekterar över att andra kanske är rädda för att gå här på grund av mångkulturen. Att tankarna om att jag vet att bara för att de har en annan hudfärg inte måste vara sämre och ondare människor för det. Nästan att vara mest rassist av alla?! Det är ju sjukt i vilket fall att ens tänka sådan tankar...
pipilotta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar