årets sista vurpa

Jag går ut genom dörren på morgonen. Solen har ännu inte gått upp. Spänner pjäxorna. Sätter på skidorna. Stakar mig ner mot backen och glider ner mot liften.



Första åket i nordbackarna har temat manchestersnö, folktomt och snålblåst. Men underbart. Efter några åk kommer mer och mer folk och backen är inte längre nypistad. Då satsar jag på puckeln. Gupp-gupp-gupp-vafan-hände-med-skidan?!-jag-får-snö-i-munnen-och-i-halsen!! Fem meter ovanför mig i backen ligger skidan. Irriterad klättrar jag upp och hämtar den. Den ska ju inte lösa ut när det inte behövs tänker jag och knäpper på mig den. Åker några meter till. Skidan lossnar. Andra skidan lossnar. Jag fortsätter. Alla i liften ovanför mig skrattar. Jag vrider om mitt knä. Jag ligger still en stund. Hur illa är det? Äsch vafan. Jag reser mig lite halvt. Vinkar till pappa nere i backen och gör tummen upp. Klättrar blygsamt arg och irriterad upp tio meter och hämtar skidorna. Varje steg trampar jag genom snön så det är galet jobbigt. Krånglar på mig skidorna. Tar den svarta pisten ner istället. Testar istället puckeln nästa åk och klarar det!



Vi åker hela dagen tills solen går ner. Lyckades med en och en halv vurpa till. En gång löste skidan ut i en snödriva i skogen. Nästa gång fick jag ett felskär och åkte nästan in i ett träd. Men det gick bra. Och nu ska vi fira nyår!!!



Hoppas att er nyårsafton blir helt underbar! Och att vi alla kommer ihåg den imorgon.

GOTT NYTT ÅR!!

//Flöjten