Sitter jag här uppe på sovloftet, lyssnar till tre ny-Oslotjejers tjattrande nere i sängarna. Oj va vi egentligen är alldeles för trötta. Håller uppe humöret ändå, skrattandes, men jag observerar bara. Lyssnar till Katie Meluas sångröst inemellan. I mitt huvud flyger nya ord runt, sånt som jag trode jag skulle hata, som jag föraktade för en vecka och dag sedan. Den norska dialekten och de Oslotypiska orden har redan tagit sig in i min mun och in i min hjärna. Trenger du kvittering. Eller önsker du litt mer Sancerre var något jag spurte Pascal då han för några timmar sedan slog sig ner med sällskap på resturangen sin, där jag serverade för kvällen.
Han gillar mig åtminståne.
När vi fick reda på att han skulle komma in och spise gick min kollega i taket med ett ohhh noooooooo. Själv sa jag, men skoj, jag kan ta hand om honom och sällskapet. Varpå jag fick tillbaka, Gosh på alla år är du den förste som säger det, fast på norska då.
Jaha, asså, själv ser jag det som en utmaning. Herregud, vi är inte mer än människor. Allihop, oavsett om man äger restaurangen eller ej.
- Om man kan ha en härlig dag och ändå få grymt betalt?! Jadå, det kan man. Jag och Matilda sartade dagen med att få slappa i 45 minuter. Duka upp lite på 30 min, slappa ytterligare 1 h och sedan duka en liten gång till. Solen sken, vi käkade mat och to timer innan hemgång fick vi gå hem. Storstädade lägenheten med känslan av att ändå få betalt. Köpte skåt som konkades hem, slogs i huvudet och belv bitter över men som vi gillar nu.
Greys Anatomy går på nu och mitt skrivflyt får konkurrens av Meredith:s välkännda stämma.
Tjing och Pling Keso
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar